Någon pessimistisk bryggare har sagt att ölbryggning består av 20% bryggning och 80% diskning. Det ligger tyvärr lite i det även om jag tycker siffrorna är något skeva. Rengöring delas upp i tre olika nogrannhetskategorier; grovrengöring, desinficering och sterilisering. Grovrengöring görs i regel efter bryggning för att ta bort fastkletade humlerester, skalrester eller diverse klet i använda fat och flaskor. Man kan generalisera och säga att grovrengöring gör man på synlig smuts. Desinficering och sterilisering görs där det finns icke synlig smuts och bakterier och i regel före vört eller öl ska komma i kontakt med ytan. Desinficering räcker för det mesta i hembryggarsammanhang och då dödas över 99% av skadliga bakterier medan sterilisering istället dödar allt levande och gör ytan steril.
Grovrengöring
Grovrengöring är ofta mekanisk (tänk diskborste och tvättsvamp) och tillsammans med kemikalier som ofta irriterar huden eller t.om. är farliga. Stora bryggerier använder ofta lut i form av NaOH, dvs kaustiksoda eller propplösare, men i hembryggarsammanhang är det inte lika vanligt och heller något jag rekommenderar. Anledningen är att NaOH även angriper plast och gummi vilket skadar packningar och pumpar. Rent som tusan blir det men skyddsglasögon är ett måste, skvätter det i ögonen riskar du synen… Den vanligaste kemikalien för hembryggare är istället Powdered Brewery Wash (PBW), som egentligen bara är ett parfymfritt perkarbonatbaserat diskmaskinsmedel. Faktum är att PBW även går att använda i diskmaskinen om ens vanliga diskmedel skulle råka vara slut. PBW fungerar riktigt bra på att lösa upp grov smuts och dess egentliga enda nackdel är ett något högt pris. PBW är perfekt till att lösa upp avlagringar i kastruller eller bryggverk samt att grovrengöra jäshinkar, fat och flaskor efter användning. PBW måste eftersköljas noggrannt med vatten och det finns sannolikt kvar en viss del bakterier efteråt, om inte annat så från kranvattnet. Ett alternativ till PBW är Vendors Washing Powder (VWP) som går steget längre och adderar Klor i leken så medlet även desinficerar i samma steg. Det står att medlet steriliserar men per definition håller jag inte med om det. Även Halapur som säljs i rengöringskitet innehåller Klor så jag behandlar dessa två medel som samma även om jag inte testat just Halapur. Nackdelen med Klor är att det kan angripa repig metall som kan börja rosta med tiden medan fördelen är att det blir extra rent jämfört med PBW. Måste eftersköljas ännu mera nogrannt mot PBW då Kloret förutom dess giftighet kan bidra till otrevliga bismaker som ofta klacifieras som medicinala eller band-aid (gamla plåster?). Eftersom omfattande eftersköljning är ett måste så var vi där igen med kranvattnets renhet. Jag har använt VWP mestadels under min bryggarkarriär då priset varit bra och min närmaste lokala bryggbutik alltid haft det i lager men jag tänker gå över till PBW för skonsamhetens skull. Jag har under hela min bryggarkarriär aldrig haft någon infektion, om det beror på Klorinet eller en allmänt rigorös rengörinsrutin låter jag vara osagt.
Som ett sidospår för riktigt grov grovrengöring och/eller polering av t.ex. rostfritt stål eller koppar går det använda Oxalsyrabaserade rengöringsmedel. Jag har använt det till att få upp glansen på utsidan av mina Corneliusfat men det som händer är att medlet oxiderar ytan på metallen som blir svart av utfälld oxid. Man kan kalla det för en kemisk polering och inget man bör änga sig åt mer än vid enstaka tillfällen. Skölj mycket noggrannt efteråt! Skurboll eller stålull är ett alternativ i denna kategori men dessa två repar ytor så använd väldigt sparsamt och sällan.
Desinficering
Desinficering görs med fördel precis före vört eller öl ska komma i kontakt med den rengjorda ytan. Desinficering går att göra med värme eller kemikalier beroende på vad som ska desinficeras. Värme tillför man i form av vattenånga eller kokande vatten och lämpliga föremål att rengöra på detta sätt är silikonslangar, flaskor och fat. Det finns ett riskmoment med kokande vatten så där manar jag till försiktighet. Exempel på olycksrisk är om man häller kokande vatten i ett fat och skakar för att sedan låta vatten ta sig ut genom säkerhetsventilen. Det är vanligt att rengöra flaskor med en liten mängd vatten i med en ugn som förvisso gör flaskorna i det närmaste sterila men även kan påverka hållbarheten på godset i längden. Framförallt om flaskorna kylls ner för hastigt efteråt eller om tunnare glas används. Lämpliga föremål att koka är silikonslangar och sildukar som på ett smidigt sätt blir desinficerade. Vattenånga är ännu mer riskabelt än kokande vatten och rekommenderas främst för professionella bryggerier som kan högtrycksspruta vattenånga för att komma åt på ställen man annars inte når. Kemikaliemässigt hittar vi främst tre produkter i denna kategori; StarSan, SaniClean och Chemipro Oxi. StarSan och SaniClean är från samma tillverkare och enda skillnaden är att StarSan bildar skum som även det desinficerar. Bägge är i rätt koncentration livsmedelsklassade och faller under kategorin ”no rinse”, dvs behöver inte och ska inte eftersköljas utan bara hällas ut. Blir det skum kvar så gör det inget för koncentrationen blir så låg att det blir ofarligt för människor, ”Don’t fear the foam”. StarSan och SaniClean jobbar med lågt pH som aktiv ingrediens för att eliminera bakterier. Chemipro Oxi rengör med aktivt syre och liknande medel används till rengöring av klorfria pooler. Även detta är en no rinse och den svenska återförsäljaren MaltMagnus anser att den även grovrengör en hel del även om det inte är lika djupgående som PBW. Lämpliga användningsområden är jäshinkar, fat och flaskor före ölen, eller lättare sagt allt som kommer i kontakt med vörten och ölet efter det lämnar kastrullen. StarSan är vanligast i Sverige och det jag själv använt mig av mest även om jag experimenterar med Chemipor Oxi. Skummet i StarSan är bra i bland och jobbigt ibland t.ex. när man ska få bort det från ett Corneliusfat eller e-kolv. Har man skum kvar i en e-kolv är ett tips att spraya in lite mer StarSan så brukar det gå att få skummet att glida ut. På tal om sprayflaska så brukar en blomspruta med StarSan vara bra att ha under bryggdagen för att komma åt på ställen där det behövs, jag har alltid en flaska med StarSan i bryggeriet till fatkopplingar och annat som behöver underhållas. StarSan är dessutom lämpligt att ha i vattenlåset på jäshinken. Den sista kemikalien som ska nämnas i sammanhanget är någon form av alkohol, t.ex. etanol. Fördelen med just etanol är att det är ”vanlig sprit” och inte påverkar ölet smakmässigt men nackdelen är att det är svårt att på lagligt och/eller ekonomiskt sätt få tag på ren och stark etanol som är utan tillsatser. Handsprit är bra till händerna men innehåller ofta diverse tillsatser som t.ex. handkräm. Ytdesinficering finns billigt på apotek men innehåller ofta högre alkoholer som inte är lämpliga för förtäring. Jag brukar ha en flaska hemma för rengöring av t.ex. bord och kylskåp men inget som öl ska komma i kontakt med. En annan produkt som användes flitigt för några år sedan är Jodofor som är ett jod-baserat desinficeringsmedel. Nackdelar med jodofor är dess längre kontakttid och att det missfärgar plast med tiden. Jod används vid sårrengöring och vid operationer så visst är det ett starkt medel men något omodernt. Sista produkt att nämna under desinficering är Klorin som var vanligt för ytterligare lite längre tid sedan i hembrygggarsammanhang. Klorin fungerar förträffligt men kräver gedigen eftersköljning och det är dessutom skadligt för miljön. Klorin i starkare koncentration har en blekande effekt och ger extremt torra händer så använd handskar och skyddskläder om du får för dig att använda klorin. Passar bättre att bleka kläder och rengöra duschar samt toaletter med…
Sterilisering
Sterilisering görs främst med värme. Antingen genom att koka under tryck med en tryckkokare eller autoklav, eller med eld. Sterilisering anser jag endast behövs i samband med jästhantering av det avancerade slaget, t.ex. för att odla jäst på snedagar. Vört eller glas går att sterilisera i en vanlig tryckkokare som pressar upp temperaturen mot 120c men professionella jästodlare använder autoklav som går steget längre. Eld används för att sterilisera den metallögla man sprider ut jästen på snedagar med, eller för att sterilisera utsidan av en flaska som man vill ta tillvara jästen från. Sterilisering behövs i regel inte för hembryggare och är inget jag tillämpar.
Metallurgi eller vilka metaller och plaster som bör behandlas skonsamt
Rostfritt stål heter Stainless Steel på engelska, dvs inte fri från rost utan ”rostar mindre”. Det beror på ett yttre lager av kromoxid och det kan vara bra att komma ihåg för även om metallen inte kommer rosta av sig själv så kan repor och framförallt ihop med fel kemikalier utveckla rost under en längre kontakttid. Svetsfogar är särskilt utsatta då de även kan innehålla andra metaller. En bra grundregel är att aldrig låta metall vara i kontakt med rengöringsmedel längre tid än nödvändigt. Lämna t.ex. inte PBW i en kastrull över natt bara för att du inte orkar köra en minut med en svamp och sen skölja ur. Vissa diskborstar och svampar kan ge smårepor på metall, repor som förvisso inte kommer vara djupa nog att utveckla rost men det är ett onödigt slitage. Kör inte med för grova scotch brite i onödan.
Aluminium är särskilt känsligt för klor så undvik VWP och Klorin där, PBW är en mer lämplig rengörare.
Koppar ärgar av sig självt u kontakt med luft vilket innebär att ytan bildar kopparoxid, en process som förvisso tar många år. Kopparen blir först dimmig och sedan grön. Ett bra exempel på ärgning är kyrktak, de var från början kopparfärgade! Fett från t.ex. händer ger dessutom en ökad oxidering. För att få bort oxideringen använder man ättika och en mjuk svamp men oxideringen är inte farlig i sig, bara mindre snygg. PBW går bra till t.ex. en kylspiral men ofta räcker det med varmt vatten. Kylspiralen blir ju desinficerad i koket iallafall.
Mässing används i vissa kranar och kopplingar och kan rengöras med PBW men ibland innehåller mässing en del bly som det finns metoder för att få bort med vinäger och någon peroxid. Här får ni söka vidare information på annat håll, själv kör jag uteslutande rostfritt.
Krom finns på en del fatkranar och kan även de innehålla bly. PBW vid behov annars StarSan.
Plast förekommer i hembryggarsammanhang i form av jäshinkar, slangar och i pumpar. PBW och StarSan men även klorin fungerar utmärkt på plast. Plast gillar inte NaOH (Kaustiksoda) och i tex. en Braumeister rekommenderar tillverkaren Speidel en kontakttid på max 10 minuter för att inte förstöra impellrarna i pumparna. Jäshinkar tål kokande vatten för rengöring men slangar och hävertar brukar krokna vid de temperaturerna. Rengör med PBW och desinficera med StarSan/SaniClean/ChemiproOxi istället.
Rejäla skyddshandskar som dessa från Blichmann sparar många lager hud. Rekommenderas verkligen!
Det finns två typer av människor; de som ställer fram klockan några minuter så man inte missar bussen, och dom som tycker att en klocka är ett precisionsinstrument som ska visa korrekt tid. Ni som följt bloggen ett tag behöver inte fundera länge på i vilken kategori jag faller… Precis som jag tycker att en 
Nybryggare börjar ofta i den sparsamma änden vilket är både gott och ont för de dyraste köpen man kan göra är felköpen. En billig kastrull med sämre kvalité rekommenderas ofta och det är ”Biltemakastrullen”. För 469kr är den en bra inkörsport och det finns säkert många bryggare som inte uppgraderar den. Själv så började jag med en lånad aluminiumkastrull, köpte en Biltema 25l som jag hade ett gäng bryggningar, köpte en Patina 50l, sålde min Biltema 25l, köpte en mindre snygg Biltema 25l med trasig kran på loppis, sålde Patina 50l, köpte Braumeister 50l. Ja ni kan själva räkna ut att detta inte är så klokt ekonomiskt… Förutom att Bilteman har tunt gods, bräckliga handtag och tunn botten så är kranen av väldigt dålig kvalité. Det sista är däremot lätt, och om man vill, billigt fixat! Det finns ny kran att köpa på Biltema för den som värdesätter snabbare leverans men jag köpte via Ebay istället med gott resultat.
Utrustning som behövs
Ta delarna från bilden ovan från vänster;
Resultatet, en kran för 56kr som går att justera flödet på.
För att täta mellan filtrena och även hålla ihop dom, främst de övre, så är det många Braumeisteranvändare som använder en gummilist. Jag har kört både med och utan och tycker främst det är när jag brygger veteöl med dess mindre krossning som filtret gör någon nytta. För några år sedan var noggrannheten på storlekarna av Speidels maltrör inte den samma som idag och de som köpt Braumeister nyligen har inte samma behov av gummilist som de med äldre maskiner. För många inklusive mig så är det finare filtret några mm större än det grova vilket gör att en gummilist inte passar så bra utan man får trycka ner hela paketet med en viss mängd våld. En lösning är att klippa kanten på det finare filter till samma storlek som det grövre men då är man tvungen att alltid köra med list sen. Det går att spänna listen runt filtret med lite stadig hand och då går den ner lättare sen men sitter ordentligt tight, ofta orörligt när det är pump-break. En variant är att filterpaketet får ligga högt upp på kanten istället, eventuellt utan det liggande röret för att hålla nere hela maltpipan. Jag har testat några gånger med gummilist och några gånger utan och vet inte om det är nödvändigt att använda listen eller om jag kommer fortsätta göra det men efter att ha svarat på ett gäng mail om samma sak (länk och pris) så tänkte jag att jag lika gärna kan ta några bilder, posta några länkar och se vad mina ”fellow Braumeisters” där ute kommer fram till.
Ungefär hit går mitt filter ner som jag inte stretchar listen lite runt vilket gör den tunnare.
Profilbild på listen som ju är en U-list på 1mm med 15mm bredd.
Eller är allt bara ett skämt och det är en lakritsrem jag tagit bilder på? 
I jakten på att förbättra noggrannheten i mitt bryggande ytterligare har jag äntligen kompletterat min klassiska hydrometer med en 
Koka 1 dl vatten i en rengjord kastrull några minuter och låt stå en stund så det blir mycket kondens på insidan.
Droppa från insidan av locket ner på en sked eller direkt på refraktometern. Det går att använda den medföljande pipetten också men de kan krokna av värmen.
I mitt fall var refraktometern perfekt kalibererad från butik så inga mejsel behövdes denna gång. 
Alla hembryggare har antagligen en våg av kökstyp redan och så även jag. När man väger sin malt inför bryggningen krävs inte att vågen är så exakt utan några tiotals gram hit och dit gör för liten skillnad för att märkas på slutresultatet. Därför går det bra med i princip vilken enklare digitalvåg som helst. Det jag däremot saknat är en våg dedikerad till just malt då jag fått gå och hämta köksvågen varje gång jag ska väga. Inget jätteproblem men det jag dessutom stört mig på med min gamla våg är att när 5 kilo överskrids står det bara error och jag får väga om den mängden. Jag ligger runt 9-12 kg malt för det mesta så att kunna väga mer än 5kg åt gången har funnits på önskelistan. Alla billiga köksvågar jag hittat har 5 kg som max och paketvågar är onödigt dyra för ändamålet. Jag sneglade på bagagevåg men de är något för oprecisa och kräver någon sorts upphängning. Tillslut hittade jag denna kinavåg specad på 10kg som säkerligen mäter lika bra och/eller dåligt som de flesta köksvågar i prisklassen från Classe eller Kjelle… Det tog lång tid att få den, ca 8 veckor, den har tecken istället för bokstäver som på bilden i beskrivning och även kartongen, men den var billig. Vanliga AA-batterier är skönt eftersom batterier alltid tar slut mitt i en vägning enligt svensk grundlag.
En förkultur är en miniöl på några liter som man gör som förberedelse för att jästen ska vara pigg och hinna föröka sig innan den ska få jobba med den riktiga satsen öl. En stor och stark öl kan dessutom kräva 3-4 jäströr och det är då billigare att först göra en förkultur på ett rör och lite spraymalt innan. Först lite grundläggande fakta att ha med sig:
Här är allt som behövs för 3 liter förkultur: E-kolv med 3l vatten, spraymalt (DME), våg, termometer, Starsan, visp, jäst, aluminimumfolie, jästnäring och en kastrull 5l.
Blanda Starsan i din E-kolv och sätt på aluminiumfolien. Skaka försiktigt så allt blir desinficerat. Har du en magnetloppa ska den också i nu men ha en magnet på utsidan så inte E-kolven skadas vid hanteringen.
Väg upp 300 gram torkad spraymalt (DME).
Vispa långsamt ner spraymalten i vattnet i kastrullen så det inte blir klumpar. Se upp för överkok när värmen stiger.
Häll i ett kryddmått eller ca 1/4-dels tesked jästnäring i kastrullen.
Koka ca 10 minuter utan lock. Jag passar på att koka min termometer samtidigt.
Koka någon minut med lock så blir locket desinficerat samtidigt. Se upp för överkok!
Fyll diskhon med kallt vatten och ha gärna något i botten under kastrullen så vattnet kan cirkulera där.
I med kastrullen och kyl. Byt vatten 1-2 gånger, annars tar det väldigt lång tid.
Jästpåsen och saxen desinficeras med Starsan för säkerhets skull. Töm E-kolven på Starsan.
Häll vörten i E-kolven.
Häll jästen i E-kolven, Skaka kraftigt så vörten syresätts, eventuellt kan lite Starsannad plastfolie över öppningen vara lämpligt när du gör detta.
Nu är förkulturen redo att jäsa i 20c i 1-5 dagar. Skaka en gång i timmen före syresättning.
Har man en magnetomrörare som jag använder så är det dags för den att börja jobba.
En magnet håller magnetloppan på plats både när Starsan ska hällas ut och när jästen ska pitchas om några dagar.
En synlig virvel är bra om magnetomröraren kan åstadkomma men det räcker med mindre än såhär.
När förkulturen fått jäsa klart i 48 timmar så kan man pitcha den i sin nykokta vört direkt eller ställa den i kylskåpet. Efter ett dygn i kylen så har den beigea vätskan blivit öl+jäst. Ölet dekanteras (hälls av) men häll inte bort allt för någon deciliter är bra att skaka loss jästen från botten med. Magneten sitter redan på sidan ihop med loppan. Låta förkulturen stå i rumstemp under bryggdagen så den inte chockas av temperaturskillnaden vid pitchningen. Har man gjort en förkultur till en lager är det lämpligt att ta ut den ur kylskåpet 15-20 min före pitch så stiger den från kylskåpstemp 4c till jästemp 9-10c. Denna bild är från en tidigare förkultur eftersom 3068 jag använde denna gång inte sjunker av kylskåpsbehandlingen.
Nu har jag äntligen fått lite tid över att bygga ihop min 
Med en borr och en fil tog jag upp ett hål i frontplasten.
STC-1000-fronten snäpps loss och min inbyggnadslådas front går att spänna fast bakom.
Sen glider allt ner i de skenor som lådan har.
Dubbla uttag per källa lär knappast behövas men nu fanns plats och priset var detsamma.
Dragavlastare är korrekt enligt min behörige installatör Lars som hjälpte mig att bygga detta enligt konstens alla regler.
Plattan är ett hyllplan från en IKEA-bokhylla…
…som passar i en annan IKEA-bokhylla av samma modell om man inte vill ha den ovanpå kylskåpet.
Den största anledningen till att jag köpte en Braumeister var att kunna lägga ner mindre aktiv tid vid bryggdagarna, låta maskinen göra mäskning/lakning/kok och om jag inte är där en halvtimme så sköter den sig själv. Absolut inte för att jag inte gillar att brygga hands on utan jag insåg mina tidsbegränsningar 2015 med ett till barn på g (det blev en flicka), nytt jobb, pendling 3,5h/dag ett halvår, långa jobbresor utomlands, renovering av huset, försäljning av huset och flytt till ny stad. Detta skulle annars garanterat innebära en mycket lång bryggtorka samt att jag samtidigt fick en anledning att uppfylla drömmen om en Braumeister. Med de anledningarna i bakfickan har jag därför under året försökt effektivisera mina bryggningar så långt det bara går, bland annat med 
Historien om glödlampan och diskborsten
Speidels Rengöringskit
Att få till rätt pH i mäsken är viktigt för en bra konvertering och mäskeffektivitet, en bra smak på det färdiga ölet men även för förutsägbarheten mellan recept med olika mängder specialmalter i. Får man 85% mäskeffektivitet vid bryggningen av en mörk öl kan en ljus öl med mestadels basmalt plötligt ge 75% enbart för att pH-värdet på mäsken blir alldeles för högt. Resultatet blir en bryggning där man måste kompensera felet och ölet blir inte som man tänkt sig. Ett bra pH för mäsken för samtliga ölstilar är pH 5.4-5.6 mätt i 20c (Kuntze tycker 5.2-5.4), eller som vissa nybryggarguider anger; pH 5.1-5.3 mätt i mäsktemperatur ca 66c. Hur man mäter pH tillförlitligt runt 66c vet jag inte för varken de pH-papper som går att köpa i bryggbutiker eller digitala pH-mätare, både med eller utan ATC – Automatic Temperature Control, kommer ge korrekta värden vid den temperaturen (källa 
Två testmätningar med mäsk över 50c bevisade tesen om otillförlitliga värden vid för hög mättemperatur. PH-mätaren visade pH 5.36 vid 54.1c för att sedan hoppa till pH 5.49 vid 51.1c. Vid 20.0c fick jag stabila 5.57 vid ett flertal mättillfällen, mitt i prick. För riktigt ljusa öl kan man hålla sig till nedre spannet av pH 5.4-5.8 medan mörka öl kan smyga lite högre. På denna bild syns decimalpricken men eftersom den blinkar lyckades jag på översta bilden ”missa pricken”
De gamla papperstickorna som jag helst slipper använda.
Inget är mer störande än när man efter en hård dag på jobbet ska tappa upp en god öl och fatet överraskar med det gurglande ljudet av skum, dvs. fatet är slut och du står där ensam och övergiven med tomt glas i handen. ”Ball and Keg – nivåmätare” är en fiffig uppfinning som består av ett magnetiskt flöte som man stoppar inne i sitt Corneliusfat och en liten rund magnet som följer med flötets nivå på utsidan av fatet. På så sätt kan man se hur mycket öl det är kvar i fatet medan man dricker av det, utan obehagliga överraskningar av fattomhet (ord?). Installationen är väldigt enkel, bara rengör flötet med t.ex. StarSan när du ändå ska tappa ditt öl på fat och låt bollen ligga kvar. Ta sedan den större medföljande positionsmagneten och fäst flötet längs fatets sida. När du placerat ditt fat i kegeratorn så tar du en liten orange kula och smyger emellan fatet och den större magneten, som nu kan läggas åt sidan. Klart! Du kan nu följa den lilla orangea kulan på fatets yttersida och hur nivån på öl i fatet sjunker allt eftersom du tappar upp öl.
Vad som ingår i kitet.
Den stora ”installationsmagneten” och de fem små indikationsmagneterna.
Vid installation; fäst bollen mot kanten med stora magneten och du kan flytta fatet till dess slutgiltiga position i t.ex. din 
Vinkla magneten och låt den lilla oreanga kulan ta dess plats. När kulan är i botten eller ramlar av från fatet är det ca en öl kvar att dricka!
Carbonatipn Cap eller PET-adapter som det också heter är en PET-flaskekork som ger en Corneliuskoppling i andra änden. Dom finns med och utan slangnippel nedtill och jag tycker definitivt man ska ha med. En PET-adapter är inte gas/öl-specifik vilket gör att det både går att trycka i kolsyra eller tappa ur öl/rengöringsmedel. Jag använder en 2l-colaflaska med 
Min pH-mätare har betett sig mycket egendomligt de senaste bryggningarna med kalibreringar som dragit sig på bara någon timme, orimliga värden och när en kompis med en likadan pH-mätare var med och bryggde sist så bekräftade han att den även var väldigt långsam med att hitta ett värde jämfört med hans. Därför har jag nu en 
Jag vill gärna effektivisera allt som går att effektivisera och att stå och hålla en borrmaskin tio minuter per bryggdag och plocka fram och tillbaka krosstationen är inget jag varken tycker tillför glädje eller kvalité. Därför har jag byggt mig en möbel till maltkrossen så den sköter sig själv medan jag väger upp nästa maltsort eller fyller bryggverket med vatten. Basen består av ett köksskåp men för att inte förstöra det med såg (frugan tror fortfarande att det kan komma till användning) har jag bytt toppskiva mot något skräp jag hittade i snickeriet. Min borrmaskin är en gammal trygg Bosch slagborrmaskin med lågt varvtal runt 150-200 rpm eller ca tre varv i sekunden och den hålls på plats med lite plåtband. Avtryckaren hålls ned av två buntband. Så nu när jag ska krossa så är det bara i med sladden och låt krossen jobba i sin lugna takt. Maltddamm minimeras genom att krossa ner in i köksskåpet där min avdankade jäshink står och samlar upp den krossade malten.
Jag mäter nästan alltid volym före och efter kok (preboil och postboil volume) för att räkna ut effektivitet och bortkok. Till det brukar jag använda en linjal men för att minska mängden disk och slippa räkna om CM till liter via en kalkylator så har jag gjort markeringar på den slev jag ändå stoppar ner i kastrullen för att samla upp skum. Ingen jättebesparing av tid men många bäckar små. Skriv gärna nåt kul!
Många hembryggares dröm är att ha ett koniskt jäskärl hemma, helst i stål. De är dock ganska dyra så därför har det kommit en variant i plast som heter FastFerment som jag har jäst i och utvärderat. Fördelen med koniska jäskärl är att man lätt kan tappa ut bottensediment dels före man tillsätter jäst men främst efter primärjäsningen för att kunna skörda jästen eller helt enkelt avlägsna den inför sekundärjäsningen/lagringen. Man behöver då inte flytta grönölet till nytt kärl för långlagring. Det är även lätt att skörda jäst samma väg. Det ökade trycket på jästen i och med konen hämmar också esterproduktion men min uppfattning är att det krävs betydligt större volymer/tryck för att detta ska ge någon märkbar smakskillnad. Jag har utvärderat FastFerment startkit som förutom den koniska jästanken innehåller vägghängningsanordning, golvställning, termometer, bärsele och en extra jäsbehållare.
Rejält handtag till den rejäla kulkopplingen.
Jästbehållaren eller slangen skruvas på nedtill med handkraft.
Till jästbehållaren ingår en plugg när den ska förvaras i kylskåpet inför nästa användning. Här hade jag gärna sett ett riktigt lock istället.
Rejält stor termometer som går in i dykröret/thermowellen, dvs den kommer aldrig i direktkontakt med vörten.
Dykröret innifrån. Den är alltså som en stängd tub där termometern går in genom utifrån.
Det ordentliga vattenlåset.
”Pluggen” med humle och druv jag hade hoppats kunna dumpa utan att behöva gräva.
Jästdumpning före tappning till fat.
Flytt till fat.
Startvärdet som är ett litet uns under nollan.
10.00 gram socker.
90.00 gram Batterivatten, från Biltema.
Tillsammans väger sockerlösningen 100.00 gram.
Blanda runt tills allt socker löst sig.
Droppa ut några droppar på refraktometern…
…och stäng locket (ja kanske lite väl mycket bilder).
Här visade först refraktometer ca 1°ö för mycket vilket jag redan justerat ner på denna bild.
Till min stora glädje visade sen rena batterivattnet SG 1.000. Självklart sköljde jag av och torkade försiktigt mellan mätningarna.
Test av hydrometer. 0,5° till 1°ö fel.
Vid 1.040-blandningen var felet ca 1°ö åt andra hållet så jag låter det vara som det är.
Test både med ytspänning och mer normalt mätförfarande.
Före kalibrering av min kinarefraktometer.
Jag har utökat bryggkapaciteten rejält, från 60 liter till 140 liter per bryggning genom att tillföra ett kokkärl, BoilKettle (BK) på 95 liter till bryggeriet. I ärlighetens namn har jag inte behov av så mycket öl men när jästanken, som det var tänkt jag skule ha den till, inte gick in i kylskåpet så kom jag på denna lösning. Tanken med en separat kokare är att man mäskar och lakar sats nr1 i Braumeistern, flyttar över vörten till BKn och mäskar in sats nr.2 i Braumeistern där hela sats nr.2 får gå färdigt. Med ett kort mäskprogram ökar bryggtiden bara en dryg timme (framförallt med en separat HLT) men ger mer en dubbla mängden öl. Detta förfarande har jag kunnat göra tidigare i liten skala eller uppdelat på två kastruller men att ha en BK på 95l ger helt andra möjligheter då jag kan laka ut sats nr.1 extra mycket och ha batchsize på 80l i den och 60l i Braumeistern.
Förmodligen är dessa två tillverkade i samma maskin.
Både huva och lock passar på bägge.
Originalisoleringen (BryggOlle) passar perfekt runt men är något för låg för min BK.
Kolsyra bildas kontinuerligt av jästen under jäsningen tillsammans med etanol. Därför år det lite dråpligt att vi köper kolsyra och tvingar den tillbaka in i ölet (om man inte kolsyrejäser i flaska). Stora bryggerier gör dock inte som vi hembryggare och tvångskarbonerar med CO2 i fatet efter avslutat jäsning utan dom bara stänger igen jästanken, ofta en speciell brighttank, så att kolsyran som bildas från sista procenten jäsning även kolsyresätter ölet. Svårigheten med att ”lägga locket på och stänga in jäsningen” är att få en lagom mängd kolsyra så man inte antingen får ett platt öl utan kolsyra, överkolsyrat öl eller ännu värre gör så jäskärlet exploderar. För att styra denna process använder bryggerier en spundapparat (även kallat spunding valve) som är en justerabar pysventil som släpper ut så mycket övertryck man vill dvs när ölet är logom kolsyresatt. Lite som en regulator för kolsyretuber fast tvärt om dvs. du reglerar hur mycket apparaten ska släppa ut ur fatet och inte hur mycket som ska pressas i. För att veta hur mycket tryck som är lagom sitter även en manometer kopplad före pysventilen.
Min spundapparat såg ut som översta bilden när jag fick den förutom den lilla gråa muttern som ni får tänka bort från ”förebilden”. Jag tog bort överflödiga kopplingar och satte en slangnippel istället för en flarehane till kulkopplingen.
Här är alla delarna innan slangarna kapades till, slanglängden spelar ingen roll.
Här kolsyresätts två fat bara.
I med lite för mycket tryck och pys ut till önskad mängd genom att vrida på skruven till spundapparaten.
In i kylskåpet igen eller kör diacetylrast för lager, tänkt på tryck kontra temperatur bara. Får man lite för lite CO2 är det lätt att fylla på i kegeratorn sen…